Inspirerande film, regissörsbesök och stipendier för filmskapande. För många i den svenska filmbranschen har Stockholms filmfestival en stor betydelse.
Mikael Marcimain
Regissör
Vinnare av publikpriset för Callgirl 2012.
Gentlemen öppningsfilm 2014
Din film Gentlemen öppnar årets festival. Vad betyder det för dig?
– Det känns som en stor ära att få öppna Stockholms filmfestival eftersom det slumpar sig så att Gentlemen på många sätt är en berättelse om vår huvudstad, i en annan tid. Kanske en hoppfullare sådan. Det Östergrenska universumet i Gentlemen är nästan synonymt med ett Stockholm som hade plats för en mer brokig, stökig och spontan befolkning och stadsplanering. Men den staden existerar inte längre, den känns nästan exotisk.
Hur var det att sitta i juryn?
– Mycket inspirerande! Att gå upp klockan åtta på morgonen och sätta sig i en biosalong utan att ha en aning om vilken film man ska se, eller vad den handlar om, tycker jag är det bästa sättet att se film på. Man är som ett oskrivet blad, ren, mottaglig och öppen. Minns att jag bland annat såg Mordet på Jesse James av ynkryggen Robert Ford, Fjärilen i glaskupan och 4 månader, 3 veckor och 2 dagar på det sättet. Också utvecklande att diskutera film från alla världens hörn med de andra jurymedlemmarna, uppfriskande att ta del av de olika uppfattningar och känslor som film kan framkalla.
Sticker Stockholms filmfestival ut på något sätt?
– Det är en intim festival. Jag gillar att den finns nära, mitt i min stad, att den lyser upp novembermörkret. För mig påminner festivalen om hur viktigt det är att stötta biograferna. Det är fortfarande en oslagbar känsla att se på film just på bio, och inte hemma på tv, på en dataskärm eller i mobilen. Den upplevelsen måste vi värna om, stötta. Biografen måste få leva vidare.
Vad missar du inte när du är på filmfestival?
– Jag försöker givetvis se så mycket film jag kan. Och besöka ”face2face”. Minns till exempel samtalen med Gena Rowlands, Paul Schrader och Dennis Hopper. Häftigt att se och lyssna på personligheter som definierat filmhistorien på ett eller annat sätt. Jag gillar när filmer bråkar lite med mig
Tarik Saleh
Regissör och producent
Jurymedlem 2010
Vad betyder festivalen för dig?
– Det är min favoritfestival. Bästa urvalet av filmer, bästa gästerna och i min hemstad.
Hur utmärker sig Stockholms filmfestival?
– Det är en festival som verkligen understryker FILM och FEST.
Har du något minnesvärt ögonblick från festivalen.
– Middagarna med människor som Susanne Sarandon, Holly Hunter, Gus Van Sant och Ryan Coogler.
Går du gärna på filmfestival?
– Egentligen inte. Jag gillar inte att se så mycket film under så kort tid.
Vad ser du helst på bioduken?
– Filmer av Polanski!
Amanda Adolfsson
Regissör
Vinnare av priset 1 km film 2006
Vinnare av Långfilmsstipendiet 2012
Vad har priset 1 km film betytt för dig?
– Det var viktigt att direkt efter min regiutbildning få möjligheten att börja jobba. Att göra en kortfilm i det läget var perfekt. Priset bidrog till att öka mitt självförtroende som manusförfattare och regissör. Kortfilmen blev en viktig punkt på min meritlista, och den visades senare också på Berlinalen.
Din långfilmsdebut Unga Sophie Bell har världspremiär på årets festival och biopremiär i vår. Hur känns det?
– Fantastiskt och overkligt på samma gång! Jag blev helt varm och lycklig i magen när jag fick beskedet. Att få möjligheten att genomföra den här filmen har varit så viktigt för mig. Jag är jättenyfiken på hur det kommer kännas att se den med publik på världspremiären. Det känns sjukt kul att det är just på Stockholms filmfestival den möter sin första publik. En publik fylld av erfarna filmälskare!
Vad missar du inte när du är på filmfestival?
– Jag brukar försöka se filmer som inte har fått svensk biodistribution. Just i Stockholm brukar jag alltid försöka få en rejäl dos av amerikansk independent, tycker festivalen är extra bra på indie-pärlor som annars är lätta att missa. Och Xavier Dolan! Hans filmer missar jag inte!
Sticker Stockholms filmfestival ut på något sätt?
– Jag tycker festivalen är väldigt bra på att uppmärksamma och hylla stora internationella filmpersonligheter. Det är alltid spännande att läsa om vilka pristagarna är och coolt när de kommer hit som gäster. Men jag upplever också att festivalen har ett stort fokus på att visa debutfilmer, vilket gör att man ofta får upp ögonen för nya regissörer. Framför allt har flera face2face gjort intryck på mig.
Är du en trogen filmfestivalbesökare?
– Ja, det är jag! Det har länge varit en social grej för mig och jag brukar besöka filmfestivalen med min pappa eller vänner. Men sedan jag började jobba med film så har det ändrats lite. Nu innebär festivaler också branschrelaterade situationer, sammankomster och seminarier som känns viktiga och då blir det tyvärr färre biobesök. Men om jag kan så planerar ja in ett par dagar då jag bara ser film, då brukar det bli tre-fyra per dag.
Moa Gammel
Skådespelare
Jurymedlem 2013
Hur var det att sitta i festivaljuryn?
– Helt fantastiskt. Och man fick en helt annan respekt för filmskapare. Dock krävde det enormt mycket i fokus och engagemang. Man ville göra allt för att uppfatta det filmskaparen ville kommunicera.
Vilken betydelse för filmen har en festival som Stockholms filmfestival?
– Det är klart att Stockholm sätts på kartan på ett helt nytt sätt i filmsammanhang i samband med festivalen. Och för egen del har jag varit en frekvent besökare. Det är lite som en tidig jul.
Har du något minnesvärt ögonblick från Stockholms filmfestival?
– Mot min vilja älskade jag Nymphomaniac. Trodde att den skulle vara misogyn men den var motsatsen. Jag har även delat ut pris vilket alltid är väldigt nervöst. Jag och Lia Boysen, som spelade min mamma i filmen “Hemma” var så fnissiga att vi knappt fick fram ett ord. Så kan det gå …
Vem ser du helst på filmduken?
– Charlotte Gainsbourg har alltid en styrka och skörhet på samma gång som är väldigt fascinerande. Sen är ju Tom Hardy en favorit.
