Fotografen Johan Bergmark har fotat festivalens gäster sedan 1994. Han har träffat de flesta av filmens storheter.

 
Som ung och ambitiös fotograf såg Johan Bergmark chansen att kunna fylla sin portfolio med tunga namn. Första året blev han kompis med Quentin Tarantino. De hängde hela veckan, trots det finns bara två bildrutor på mästerregissören.
– Han lovade mig en halvtimme för plåtning, men den blev aldrig av, plötsligt var han borta. Han är väldigt blyg när kameran kommer fram.

Hur är han?
– Väldigt trevlig. Vi pratade mest om musik och jag tipsade honom om baren Pet Sounds som han besöker när han är i Stockholm.

Hur är det att fota stjärnor?
– Jag behandlar alla likadant och tycker egentligen att det är lika roligt att fota en rörmokare som en filmstjärna. Oftast gillar faktiskt stjärnorna att man behandlar dem som rörmokare, de är trötta på att alla tassar på tå.

Hur tänker du när du ska porträttera någon?
– Min metod är att inte tänka ut bilden i förväg. Först tar jag ett rakt porträtt sen går jag lös. Jag är snabb, behöver inte mer än tio minuter vilket uppskattas.

Någon särskild gäst som var rolig att fota?
– Det var stort att fota Aki Kaurismäki. Han bjöd mig på frukost på sitt hotellrum. När jag kom upp satt han på sängen med en back öl. Vilken bild tänkte jag först. Men jag tog den aldrig. Vi fotade på taket i stället.

Blir du starstruck?
– Nej, däremot ville jag väldigt gärna fota en av mina idoler Terry Gilliam så jag var rädd att han skulle ställa in.

Du gömmer ofta dina objekt, varför?
– Det är ingen poäng att ta en till vanlig bild på en väldigt känd person. Därför får de gärna stå bakom en dörr, hålla handen för ansiktet eller kika fram bakom en gardin.

Något konstigt som har hänt?
– En regissör somnade när jag fotade honom, det var konstigt.

 

Johan Bergmark
Johan Bergmark.