OM HUR DET HELA BÖRJADE.
Planerna att lansera Stockholms filmfestival offentliggörs i Cannes 1990. Där ser Git Scheynius Wild at Heart och blir förtjust i det som senare blir SFF:s första öppningsfilm. Filmkritikern Nils-Petter Sundgren är desto mer skeptisk till vart den alltmer våldsamma filmkonsten är på väg.
Festivalen hyr en faxmaskin för att kommunicera med omvärlden, ni inser att det här var före (!) internet. Ett fax skrivs till den legendariska B-filmsregissören Roger Corman. Kort och kärnfullt svar från Cormans agent – ”han kommer”.
Frankenstein Unbound är inte riktigt färdig och får därför delvis klippas på plats i Stockholm utifrån Cormans direktiv.
Den blivande Bronshästvinnaren Everett Lewis överraskar när han, två dagar före festivalstart, kliver in på kontoret som på den tiden bara är ett rum och kök. Följande replikskifte äger rum:
”Oh shit, this is the festival?”
”It hasn’t even begun yet!”
”So this is the way you do a festival?”
”We think so …”
Det ungefärliga replikskiftet när första fotot tas på initiativtagarna Kim Klein, Ignas Scheynius och Git Scheynius:
”Varför har du med dig motorcykeln?”
”Motorcykel är alltid bra på bild.”
”Det här kommer att bli en klassisk bild.”
”Ja, vi får väl se …”
